Nå en hållbar ekologisk balans

Vi måste komma i hållbar ekologisk balans på hela planeten, detta är grunden för den samhällsförändring vi står inför. Utifrån denna grund behöver vi bygga upp nya typer av sociala och ekonomiska system.

Nya sociala system måste fokusera på att bry sig om andra människor, men även djur, växter och hela planeten.

Nya ekonomiska system måste fokusera på belöning för de som bryr sig om andra människor, djur, växter och hela planeten. Tillväxtsystemet ersätts med hållbart ekologiskt balanssystem. Drivkraften i ekonomin blir inte personlig ekonomisk vinning utan istället det som äkta gynnar helheten bäst. Hur det ekonomiska systemet skall förändras för att nå dit är en bra fråga. Beskattning på konsumtion och exponentiellt ökande beskattning ju mer det påverkar miljön är en tänkbar startpunkt.

Många pratar om svårigheten att få de som utgör samhället och de som beslutar i samhället att gå denna "rätta väg". Jupp, det är kärnan i problematiken vi står inför. En Yttre omställning (= en verklig förändring av hur vi lever) kräver först en Inre omställning (= ett förändrat synsätt).
En Inre omställning kräver stora värderingsförändringar.

Detta kräver ett skifte från egot/egoism till omsorg för andra människor och för hela planeten.

Ett skifte från Rädsla till Kärlek.

Det enda realistiska metoden om mänskligheten "väljer" denna väg är steg-för-steg.

Sakta men säkert flytta fokus från tillväxt/egoism till hållbarhet/altruism.

Om mänskligheten inte "väljer" denna väg är alternativet för eller senare stupet, dvs stora störningar i planetens ekosystem som leder till dramatiska konsekvenser för samhällen med dess människor. 

 

Det nya feodalsamhället eller det nya balanssamhället?

Den skadliga trenden med ökade inkomstskillnader där "rika" blir ännu rikare har pågått under lång tid. I ett samhälle i tillväxt har det ändå funkat eftersom medelklassen också har fått det bättre. Men den långa perioden med tillväxt är nu över! Det som nu kommer att ske är att medelklassen "utrotas" och de rika kommer att fortsätta bli rikare, det kommer inte att fungera i längden.

Inkomstskillnader bör finnas i ett samhälle för att stimulera de som vill göra mycket gott som gynnar alla i samhället. Men hur stora skall inkomstskillnaderna vara? Vi har nu nått helt groteska inkomstskillnader i vårt samhälle, är någon människa värd 100 ggr mer i inkomst än någon annan? För mig är det galenskap, rimligt borde det räcka med max 3 ggr inkomstskillnad. Nu är drivkrafterna för att få hög inkomst ofta helt egoistiska och drivkraften att gynna övriga i samhället saknas.

I ett balanssamhälle är den centrala drivkraften att samhället skall bli bättre att leva i för alla och inte att man egoistiskt bara gynnar sig själv. I balassamhället är drivkraften att leva i långsiktig hållbar ekologisk balans med moder jord, att leva i balans med allt liv på jorden, att inte bara kortsiktigt gynna människan.

Mänskligheten står nu inför valet att fortsätta överutnyttja jordens resurser tills vi kommer fram till stupet eller så så väljer vi att ställa om och gå mot ett nytt samhälle där vi äkta värnar om varandra och om allt liv på planeten. Vad väljer du? Vad väljer jag? Vad väljer vi?

Tillväxtsamhällets sista suck och balanssamhällets födelse

Vi är nu inne i den sista galna fasen i försöken att behålla det nu rådande systemet som vi kallar tillväxtsamhället.

Den europeiska "räddningsfonden" ESM med sina 700 miljarder euro kommer bara lyckas skjuta upp kraschen en kort period. IMF vill nu i desperation förlänga Greklands sparkrav med 2 år.

USA kommer efter valet att bli tvingade att på något sätt ta tag i sitt gigantiska budgetunderskott, där kommer illusionen om tillväxt att spricka i USA.

Japan har en enorm statsskuld och kommer inte längre att kunna fortsätta låna av sitt eget folk, då finns bara alternativet besparingar kvar.

Kina kommer att märka av allt detta och deras export kommer att minska, ekonomin går ner och importen minskar.

Såklart kommer allt ovan att även påverka Sverige när illusionen om det eviga tillväxtsamhället spricker.

Vi kommer att på ett eller annat sätt gå från vårt galna tillväxtsamhälle till en ny typ av samhälle där vi lever i långsiktigt hållbar balans med planetens alla resurser. Denna nya typ av samhälle skulle kunna kallas balanssamhälle. Vägen till detta nya samhälle kommer att vara mer eller mindre besvärlig beroende på de val som individer, samhällen och länder gör framöver. Men det kommer att vara en trevligare värld att leva i där individer värnar både om varandra och om hela planetens välmående.

Grus i maskineriet

I Europa knackar motorn rejält.
Länder som Grekland, Spanien, Irland och England har det mycket besvärligt.
I de flesta övriga länder i Europa ser det också dystert ut.
I USA försöker man köra på ett tag till via sedelpressarna, förr eller senare leder det till ett haveri.
De gamla Imperiet faller, leve Imperiet!

Asien tar över, även de oljeproducerande länderna kommer att få mer makt.
Den s.k. välfärden sprids jämnare över världen, d.v.s. fler får tillgång till TV, kylskåp och bil.
Det är rättvist och bra, men fler människor förbrukar då också jordens begränsade resurser i ännu snabbare takt.

Snart biter mänskligheten sig själv i sin gemensamma rumpa. Resurserna börjar tryta.
Det är då det verkliga testet kommer på hur intelligent denna art egentligen är.
I en värld av krympande resurser har man bara två val.
Starkast vinner och den starkaste tar så mycket den kan av de krympande resurserna. Makt, hot, krig och lidande är det som följer i spåren av detta.
Eller så segrar förnuftet, en långsiktigt hållbart användande av de krympande resurserna. Tuffa globala överenskommelser och samarbete är det då som gäller.

För jorden är allt detta inga problem, men för mänskligheten är detta ett vägval.
Vi är snart vid valet, vad väljer vi?

Om livet

Tänkte börja bloggen ödmjukt och skriva lite om livet.

Förr eller senare frågar sig varje människa vad meningen med livet är.
Det ha lett till att det finns en del åsikter i ämnet.
Vissa säger sig tvärsäkert veta att det finns ingen mening, vi lever, vi dör, sedan inget mer. Finito, Mafeesh, Kaputt.
Andra känner att meningen är att få barn, bry sig om dessa, se till att de får ett bra liv, slutligen leva vidare genom sina barn när man dör.
De som har en tro eller en övertygelse om att livet på något sätt fortsätter efter döden, de har det via en religiös tro eller via egen känsla om att det är så.
Slutligen finns det de som får ångest när de tänker på döden och försöker förtränga tankarna så fort som möjligt.

Väldigt många känner ett obehag när de tänker på döden, de vet att den kommer, men vill inte tänka på det.
Att leva och hela tiden bära med sig en rädsla för döden gör att det kan bli svårt att verkligen leva.
Rädslan för döden kan då bli en rädsla för livet.
Många som varit mycket nära att dö och som kommer tillbaka till livet får plötsligt en annan syn på livet.
De börjar mer ta för sig av livet, de uppskattar livet och försöker att ta vara på den tid de har kvar.
Rädslan för döden minskar och man fokuserar på livet istället.
Även utan att ha varit nära döden kan man få insikter som gör att rädslan för döden upplöses.

Att på ett eller annat sätt bli vän med döden gör att man verkligen kan leva.
Så vilken syn du än har på döden, bli vän med den och du kan fullt börja leva.