Grus i maskineriet

I Europa knackar motorn rejält.
Länder som Grekland, Spanien, Irland och England har det mycket besvärligt.
I de flesta övriga länder i Europa ser det också dystert ut.
I USA försöker man köra på ett tag till via sedelpressarna, förr eller senare leder det till ett haveri.
De gamla Imperiet faller, leve Imperiet!

Asien tar över, även de oljeproducerande länderna kommer att få mer makt.
Den s.k. välfärden sprids jämnare över världen, d.v.s. fler får tillgång till TV, kylskåp och bil.
Det är rättvist och bra, men fler människor förbrukar då också jordens begränsade resurser i ännu snabbare takt.

Snart biter mänskligheten sig själv i sin gemensamma rumpa. Resurserna börjar tryta.
Det är då det verkliga testet kommer på hur intelligent denna art egentligen är.
I en värld av krympande resurser har man bara två val.
Starkast vinner och den starkaste tar så mycket den kan av de krympande resurserna. Makt, hot, krig och lidande är det som följer i spåren av detta.
Eller så segrar förnuftet, en långsiktigt hållbart användande av de krympande resurserna. Tuffa globala överenskommelser och samarbete är det då som gäller.

För jorden är allt detta inga problem, men för mänskligheten är detta ett vägval.
Vi är snart vid valet, vad väljer vi?

Om livet

Tänkte börja bloggen ödmjukt och skriva lite om livet.

Förr eller senare frågar sig varje människa vad meningen med livet är.
Det ha lett till att det finns en del åsikter i ämnet.
Vissa säger sig tvärsäkert veta att det finns ingen mening, vi lever, vi dör, sedan inget mer. Finito, Mafeesh, Kaputt.
Andra känner att meningen är att få barn, bry sig om dessa, se till att de får ett bra liv, slutligen leva vidare genom sina barn när man dör.
De som har en tro eller en övertygelse om att livet på något sätt fortsätter efter döden, de har det via en religiös tro eller via egen känsla om att det är så.
Slutligen finns det de som får ångest när de tänker på döden och försöker förtränga tankarna så fort som möjligt.

Väldigt många känner ett obehag när de tänker på döden, de vet att den kommer, men vill inte tänka på det.
Att leva och hela tiden bära med sig en rädsla för döden gör att det kan bli svårt att verkligen leva.
Rädslan för döden kan då bli en rädsla för livet.
Många som varit mycket nära att dö och som kommer tillbaka till livet får plötsligt en annan syn på livet.
De börjar mer ta för sig av livet, de uppskattar livet och försöker att ta vara på den tid de har kvar.
Rädslan för döden minskar och man fokuserar på livet istället.
Även utan att ha varit nära döden kan man få insikter som gör att rädslan för döden upplöses.

Att på ett eller annat sätt bli vän med döden gör att man verkligen kan leva.
Så vilken syn du än har på döden, bli vän med den och du kan fullt börja leva.